Recension: Journey

När jag först hörde om Journey tyckte jag det lät helt fantastiskt. Jag tänkte direkt att detta skulle vara ett spel som jag skulle tycka om. Jag såg för mitt inre öga hur jag satt i soffan med en filt om benen och med stora ögon bevittnade ett helt underbart spel. Jag tänkte också att grafiken skulle vara sådär len och omfamnande. Som ett knallrött äpple på en bädd av vitaste bomull. Hur musiken skulle ackompanjera mina framsteg i sandvärlden. Ju mer jag hörde om spelet, desto mer fantiserade jag om hur det skulle kännas att glida fram på sanddynerna.

Jag tänkte att det skulle kännas helt fantastiskt. Att det skulle vara perfekt.

När sedan folk snackade om multiplayer tänkte jag direkt att det kanske skulle pirra lite i magen när man inte visste vem det var man spelade med. Det skulle ju faktiskt kunna vara den där störiga, skrikiga 14-åringen som man aldrig någonsin annars skulle vilja beblanda sig med. Eller varför inte den där två-barns mamman som mitt i medelålderskrisen kommit på att det där med TV-spel är ganska häftigt ändå. Det skulle ju kunna vara vem som helst. Jag föreställde mig att jag tillsammans med denna okända människan, denna ansiktslösa vän, gled fram över sanddynerna och upptäckte en helt magisk värld. Hur vi tillsammans löste problem och antog utmaningar.

Alla snackade också om hur befriande det var att man inte kunde kommunicera i skriftlig form med sin kompanjon. Allt man hade var ett litet läte, en ton. Jag föreställde mig hur min spelkaraktär utbrast ett stort “BLINNNNNG” och hur jag på horisonten både kunde se och höra den där ansiktslösa medspelarens svar. Jag tänkte att jag nog skulle rysa av upplevelsen. Inte av obehag.

När jag kom hem från jobbet igår tänkte jag att det nu var dags för mig att skaffa Journey. Så jag köpte det för runt en hundring på PSN. Bäddade ner mig i soffan…

Journey är precis så som jag har föreställt mig. Alla som äger ett Playstation 3 ska spela detta fantastiska spel. Det är en upplevelse utöver det vanliga. Må hända lite kort, men ack så bra!

Gör dig själv en tjänst och ladda ned denna pärla! Det är din skyldighet!

       

BETA: Fract OSC

För ett tag sedan hörde jag om ett spel som heter Fract OSC. En av mina favoritpodcasts hade ett lite segment där dom pratade om GDC (Game Developers Conference) 2012. Bland annat snackade dom om ett litet indie-spel som heter Fract OSC som dom beskrev som ett “musical synthesizer puzzle FPS”. Där var jag såld!

Som hobbymusiker och som pussel-FPS-älskare tycker jag detta verkar vara ett väldigt intressant projekt. Jag begav mig till spelets hemsida www.fractgame.com och såg till min stora förtjusning att det fanns en öppen beta tillgänglig. Glad i hågen tankade jag hem betan, installerade och möttes av en helt underbar spelupplevelse. Grafiken är väldigt intressant och påminner om en blandning av TRONs universum och spelet Rez. Väldigt färgglatt.

Spelet handlar om ljud. Musik och ljud. Du går omkring i den här fantastiska världen och löser pussel för att skapa ljud. Pusslen består oftast av någon slags maskin som är trasig eller avslagen som du med hjälp av miljön runt omkring dig ska få igång igen. I ett pussel t ex ska man placera sig på exakt rätt ställe så att man kan se en kombination figurer som man sedan ska knappa in i en konsol vid den trasiga maskinen. Lite grann som den där gamla SVT vinjetten där kameran panorerar runt och till sist formar en etta av olika saker som finns i rummet. Det låter ganska flummigt, och det är det faktiskt också. Men det är flummigt på ett skönt sätt. Ljuden är så himla bra och allt verkar perfekt avvägt mot vartannat.

Det enda negativa jag har att säga om betan det är att den är allt för kort! Två områden finns tillgängliga och även om pusslen är ganska utmanande så tar det roliga slut fort. Jag hoppas att Phosfiend Systems snart släpper en ny beta, eller varför inte hela spelet!

Så gör dig nu själv en tjänst… Styr din vagga bort från mainstreamen och se något unikt och nyskapande!  Titta på bilderna här nedan och gå sedan till www.fractgame.com och tanka hem betan. Spela och njut!

Konsert: Joystick 4.0

Ikväll är det dags för mig att lufsa ner till Malmö Konserthus för att avnjuta TV-spelmusik i dess finaste form.
Orvar Säfström anordnar tillsammans med MSO en finfin konsert där våra favoritspel får sin musik tolkad / dissekerad  av en symfoniorkester.
Detta blir den 4:e gången som Orvar arrangerar “Joystick” men faktiskt bara min första TV-spelkonsert med symfoniorkester.

Kvällens tema verkar vara Assassins Creed, men det utlovas även musik från andra storspel. MSO´s VD Dragan Buvac hintar även om att det eventuellt kan spelas musik från ett annat storspel för första gången.

Under dagarna anordnas SM i e-sport i konserthusets foajé och det finns även möjlighet att prova på olika spel.

Så tveka inte, ta dig ner till konserthuset idag!

UPDATE: Konserten är avslutad och lokalerna tömda. Orkestern har samlat ihop sina instrument och gått hem, kanske tagit ett varmt bad, en whiskey i favoritfåtöljen, en stor mugg kaffe efter ett väl utfört jobb. För man måste nog vara nöjd med sig själv när man spelar så bra som dom gjorde. Det är väldigt imponerande att se och höra så många människor vara så samspelta och harmoniska. Man kan tänka att orkestrerad spelmusik är tråkig och generisk. Men om man ser och hör det live så kan jag berätta att det inte är det. Det finns bara ett sätt jag kan summera det hela på och det är: Jag älskar TV-spelmusik!

Sen måste jag ge en liten känga till dom som arrangerade SM i e-sport. Som åskådare vill man veta vad som händer. När vi kom upp på ovan våningen, där alla spelaktiviteter var förlagda, var det bara ett stort myller av folk. Ingenstans kunde jag hitta någon information om vad som hände eller ens vilka spel det tävlades i. Ett tips för framtiden kan ju vara att ha någon slags storbilds-TV där man kan hitta all relevant information om vad som händer och vart det händer. Annars var det ett riktigt bra initiativ! Speciellt kul att se så mycket folk där.

Spelar: Super Mario 64

Just nu spelar jag Super Mario 64 till min… eh ja… Nintendo 64.Super Mario 64 Hittills är det ett väldigt trevligt spel även om jag tycker kontrollen är lite knepig. Grafiken är riktigt snygg och animationerna är riktigt bra. Musiken tycker jag också väldigt mycket om.
Alltså, jag tycker om det här spelet riktigt mycket. ;-)

 

Ett längre inlägg med mina funderingar och kanske också ett betyg är att vänta när spelet är helt avklarat.

Massor med nytt!

Sådär! Nu har jag äntligen fått tummen ur och uppdaterat bloggen lite. Ny look har det blivit och jag måste säga att jag gillar det riktigt mycket. Jag har även skaffat en massa nya konsoller och lite annat smått och gott sen sist.

Vad sägs om:

  • Playstation
  • Playstation 2
  • Playstation Portable
  • Playstation Vita
  • Amiga 600
  • Gameboy
  • Nintendo 3DS
  • Nintendo 64

Dessutom massor med spel till dessa konsoller.
Nu ska  jag bara se till att hinna med att spela allt också! Puh!


Spel spel spel…

Aarrghh! Det har kommit/kommer så många spel som man vill spela att jag tror jag kommer pixplodera!

Vad sägs om följande släppta och kommande spel…

En diger lista…

« Previous Entries