Recension: Journey

När jag först hörde om Journey tyckte jag det lät helt fantastiskt. Jag tänkte direkt att detta skulle vara ett spel som jag skulle tycka om. Jag såg för mitt inre öga hur jag satt i soffan med en filt om benen och med stora ögon bevittnade ett helt underbart spel. Jag tänkte också att grafiken skulle vara sådär len och omfamnande. Som ett knallrött äpple på en bädd av vitaste bomull. Hur musiken skulle ackompanjera mina framsteg i sandvärlden. Ju mer jag hörde om spelet, desto mer fantiserade jag om hur det skulle kännas att glida fram på sanddynerna.

Jag tänkte att det skulle kännas helt fantastiskt. Att det skulle vara perfekt.

När sedan folk snackade om multiplayer tänkte jag direkt att det kanske skulle pirra lite i magen när man inte visste vem det var man spelade med. Det skulle ju faktiskt kunna vara den där störiga, skrikiga 14-åringen som man aldrig någonsin annars skulle vilja beblanda sig med. Eller varför inte den där två-barns mamman som mitt i medelålderskrisen kommit på att det där med TV-spel är ganska häftigt ändå. Det skulle ju kunna vara vem som helst. Jag föreställde mig att jag tillsammans med denna okända människan, denna ansiktslösa vän, gled fram över sanddynerna och upptäckte en helt magisk värld. Hur vi tillsammans löste problem och antog utmaningar.

Alla snackade också om hur befriande det var att man inte kunde kommunicera i skriftlig form med sin kompanjon. Allt man hade var ett litet läte, en ton. Jag föreställde mig hur min spelkaraktär utbrast ett stort “BLINNNNNG” och hur jag på horisonten både kunde se och höra den där ansiktslösa medspelarens svar. Jag tänkte att jag nog skulle rysa av upplevelsen. Inte av obehag.

När jag kom hem från jobbet igår tänkte jag att det nu var dags för mig att skaffa Journey. Så jag köpte det för runt en hundring på PSN. Bäddade ner mig i soffan…

Journey är precis så som jag har föreställt mig. Alla som äger ett Playstation 3 ska spela detta fantastiska spel. Det är en upplevelse utöver det vanliga. Må hända lite kort, men ack så bra!

Gör dig själv en tjänst och ladda ned denna pärla! Det är din skyldighet!